Identitetskris
Hoppas att alla mår bra och tar hand om sig i dessa gråa tider! I mina kurser har vi gått över till distans nu (igen) efter fem veckor av underbara klassrumslektioner. Man SÅG hur eleverna sög till sig kunskap när jag presenterade Powerpointen framför dem, istället för över video (då jag inte ser ett enda ansikte). Och vi kunde göra diskussioner, grupparbete, jag kunde bete mig som en clown... Suck. Nu verkar det bli distans ända fram till januari, minst. Och jag är hemma alla dagar utom måndagar.
Men men, man får göra det bästa av situationen. Ni kanske märker att jag inte lägger upp många serier eller bilder längre. Jag vet, och det känns konstigt! Det är inte så att jag inte har en miljon saker jag VILL rita, eller att jag kommer på minst 2-3 strippar/bilder i veckan som jag skriver ner. Jag känner snarare att jag inte har TID att rita. Fast det är inte heller sant. Jag har MASSOR med tid, jag spelar pusselspelet "Frozen" och "Candy Crush" (på dator, don't be silly, jag har inte skaffat smartphone) hur mycket som helst, så jag skulle definitivt kunna klämma in en serie (om dagen, om jag skulle vilja).
Det känns konstigt att inte vara "hon som ritar serier". Alla som känner mig väl vet att jag gärna går crazy i mina intressen, om jag gillar Gears of War, ja, då gillar jag Gears of War till 130%, och om jag spelar pingis och vill bli pingisproffs, ja, då gör jag det till 130%. Nu är jag LÄRARE (capital L). Så nu är jag det 130%. Om det inte vore för Darren, typ när han är i England, då skulle jag planera/rätta/fixa Powerpoints/skapa lektioner från när jag vaknar till när jag somnar. Jag försöker verkligen att sluta vara så intensiv i det jag gör, det är därför jag försöker ta en paus från allt rättande och spela lite pusselspel, se en serie eller film med Darren, leka med katterna, skapa något till Darrens stream eller liknande, som den här loggan jag gjorde igår:
Men av någon anledning så prioriterar jag inte ritandet. Flera gånger de senaste månaderna skissade jag upp en bild eller serie (som jag innan jag börjar rita tycker är hilarious), men sedan när jag ska tusha den tänker jag "Nämen usch, vad ful och tråkig", så då bara lämnar jag den. Och det problemet har jag aldrig haft tidigare! Jag brukade lägga upp all möjlig skit på bloggen för att jag tyckte att det var det minsta roligt, eller för att det var terapi att få det ritat/berättat. Jag kunde inte bry mig mindre om läsarna inte alltid tyckte att den var bra/underhållande. Nu tror jag att eftersom jag knappt lägger upp några serier eller teckningar längre så har JAG en jättestor press på mig själv att när jag väl lägger upp nånting, ja men då måste det ju vara hysteriskt kul (och så jävla roliga är inte mina idéer). Det känns jättekonstigt att inte vara "Fanny - serietecknaren". Jag saknar det, men ändå inte. It's weird. Vi får se hur jag gör. Jag önskar att jag kunde lägga upp andra roliga saker, men eftersom det är en pandemi som pågår går vi inte ut och gör så mycket roliga saker, inga kryssningar, resor eller roliga restuauranger på länge nu...
Trots allt detta är jag inte beredd att ge upp identiteten "Fanny - bloggaren". Jag har bloggat i över 10 år, och det skulle kännas mycket konstigt att inte blogga alls. Snarare måste jag hitta ett sätt att inte racka ner på mina egna serier, och bara lägga upp dem trots att de kanske inte är så roliga. Om man slutar öva något så blir man sämre på det, så jag tror att om jag bara börjar rita igen, nästan vad som helst, scanner den, redigerar den och lägger upp den, så blir det lättare. Hoppas jag iaf. Jag vill inte byta ut mitt nya yrke mot mitt gamla yrke/hobby, jag trodde alltid att man kan göra båda. Men då måste jag lägga mindre tid på att vara lärare och mer tid på att vara illustratör. Tro mig, mina elever kommer inte lida någon nöd av det, de får just nu 2-4 A4-sidor feedback på en text som är 200 ord lång, hälften skulle räcka fint...
Anyway, ta hand om er allihopa, var försiktiga och stay safe! <3
