Nu har vi precis sagt hejdå till den bästa läraren jag nånsin haft (och God knows att vi förtjänade en bra lärare efter alla inkompetenta pedagoger vi haft på denna utbildning (och ja, jag ser ironin i att lärarutbildningen har värdelösa lärare)). Varför ska den bästa kursen, som jag lärt mig mer av än 3½ års studier, alltid vara den kortaste kursen? Hela klassen sörjer, när vi nu börjar på nästa tråkiga bedömningskurs. Det enda positiva är att jag får saker ritade på dessa seminarier, fick ingenting ritat på Nils lektioner (ty de var för intressanta)