Begravning i Saltsjöbaden

Nicklas omtänksamma, prylgalna, Elvistokiga farbror har gått bort och vi var på begravning idag. Sorgligt såklart =(

Mat på Skärgårdskrogen efteråt, trevligt.

Som det stod på kistan: Hans Olov "Elvis" Hansson has left the building..

Min pappa gick bort för snart 2 år sen och det är jävligt tufft med begravningar :/

Usch ja.. jag tycker att alltfler personer dör på sistone, eller så är det jag som uppmärksammar det mer. Det är väl en klen tröst, men jag brukar tänka på Astrid Lindgren och hennes systrar som brukade inleda sina telefonsamtal med "döden, döden, döden" så var det avklarat och de kunde gå vidare till att tala om trevligare saker.



Jag såg förresten att Fonus här där jag bor gjort en minnesceremoni över sina förlorade (?) kunder för året som gått. Det var sång, tal och andakt som de dessutom "turnerade" med inom länet. Säkert jättefint men en aning oväntat. Det fick mig att fundera på vem är kund till en begravningsbyrå och när i livet eller efter det blir man kunden? Visst, man kan skriva testamenten, planera begravning i förväg osv men det kan väl inte vara många som blir stamkunder?